På tal om konsultföretag
Förståelsehorisont – Har ni någonsin mött detta uttryck någon gång? Jag tycker att det är väldigt vackert. Vackert på flera olika sätt. Till att börja med så låter ordet fint rent fonetiskt. Djupdyker vi i själva uppbyggnaden av ordet är det också svårt att undvika skönheten. Horisont är ett av mina absoluta favoritord i världen. Förståelse är förvisso inte lika vackert, men konnotationerna vi får av ordet väger ändå tungt. Kombinationen av orden förståelse och horisont resulterar alltså i det oerhört fina uttrycket förståelsehorisont. Så, varför pratar jag om detta plötsligt? Jo, jag tänkte nu berätta om en händelse som förändrade min förståelsehorisont. Händelsen inträffade häromdagen, och tar avstamp i min förståelse (eller icke förståelse) för konsultföretag. Brasklapp: För er som väntar på en livsförändrande historia så är jag ledsen över att behöva göra er besvikna. Detta är helt och hållet grundat i min egen fascination för min egen okunskap, i detta fallet: specifikt om konsultföretag. Varken mer eller mindre än så är att vänta. Jag mötte en vän på gatan. En gammal vän som jag inte träffat på många år. Han frågade hur jag mådde och jag frågade hur han mådde. Han frågade vad jag gjorde, jag svarade att jag gick på gatan på väg mot affären. Han förklarade att han menade i livet, jag skämdes en aning och svarade vad jag gjorde. Därefter ställde jag samma fråga till honom. Han drev konsultföretag. Jag såg omedelbart framför mig hur han drev någon av de gigantiska konsultföretagen som gemene man känner till. Han noterade mitt chockerade ansiktsuttryck och utvecklade sitt svar. Ja, alltså. Det är ett litet konsultföretag men jag trivs väldigt bra med det. Arbetade själv som konsult innan jag tog över stafettpinnen på företaget. Det är faktiskt väldigt kul. Ungefär 8 personer jobbar på vårt konsultföretag med olika uppdrag. Jag hade aldrig ens reflekterat över att det var en väg att gå. Sannolikt hade jag min fars ord ekande i huvudet fortfarande. Orden som predikade om fast anställning. Jag frågade lite till om konsultföretaget och han berättade mer än gärna innan han frågade ”Trivs du på ditt jobb då?”. Frågan kom från vänster och jag var oförberedd. Så oförberedd att jag faktiskt kastade ur mig det ärliga svaret: ”Jag hatar det. Klarar knappt en dag till. Jag har ångest på fredag för att det snart är måndag.” Han tittade på mig och log, sedan sa han ”Det där ska vi nog ordna om du vill ta hjälp av mitt konsultföretag ska du se”. Det var någon väldigt lugnande över det han sa. Han gav mig telefonnumret och bad mig kontakta honom nästa vecka. Konsultföretag alltså, det kunde jag inte tro när jag bara skulle gå till Hemköp och köpa mjöl. Spännande!