Frågan om rökluckor

Då var vi tillbaka vid rökluckorna. Eller ja, inte tillbaka vid dem rent fysiskt men tillbaka i berättelsen. Sist jag lämnade er hade Erik blivit utskälld efter noter eftersom han tittat ner i en röklucka. Det var hans mamma, hennes vana trogen, som skällt på honom. Och inte nog med det; när hon sedan fick reda på var någonstans som han sett rökluckor, ja då blev hon skogstokig.

  • ”Vad menar du med att du har sett rökluckor hos Robert Olsson?!” halvskrek hon när de gick upp för Körsbärsvägen.

Erik hade aldrig förstått det där. Varför frågar någon som är arg alltid vad man menar? Man menar väl det man säger? Är det något man kommer förstå när man är vuxen eller? Nu hade inte Erik tid att ställa sig själv frågor i huvudet längre. Han var tvungen att ta återgå till mammas vrede om rökluckor.

Sådär ja, tillbaka.

  • ”Svara! Varför, varför i alla dagar var du hos Olsson och såg på rökluckor?”
  • ”Inte alla dagar. En dag, igår var jag där”

Sucken blåste nästan bort honom ner på Valhallavägen. Hon blev tyst, fortsatt märkbart upprörd. Erik funderade på vad som gjorde henne mest upprörd: att han hade sett på rökluckor just, eller att dessa fanns hos hennes före detta make Robert Olsson. Var det verkligen så konstigt att han ville gå dit? Hans plastsyster bodde ju för sjutton där. Det var ju henne som han ville träffa. Nog för att Robert var trevlig och så men Elsa var hans favoritperson i världen.

Varför hade hon snöat in sig så mycket på rökluckor? Det var väl inte därför han hade gått dit, för guds skull. Det råkade bara vara så att rökluckor var något de kikat på när de var där.

  • ”Varför just rökluckor?” frågade mamma när hon med Erik i hand gick mot Vasastan, där Robert Olsson bodde.
  • ”Jag.. Jag vet inte. Det fanns rökluckor och vi tittade vid dem. Det var inte mer än så, mamma”

Hon trodde honom inte. Detta märkte han eftersom han inte fick något svar utan en stor suck återigen.

Detta kunde minsann bli spännande. Han trodde inte att mamma och Robert hade träffats på åtminstone 2 år. Hur skulle hon reagera? Hur skulle han reagera? Han hade dessutom skaffat långt hår, och de borde nog förvåna honom rejält.

Gatorna kändes långa och tillslut nådde de fram till Olssons ljusblå port. Nu skulle frågan om rökluckor, som detta av någon anledning blivit, bli utredd.

Knack, knack.

Snacka om järnbrist

Jag fick nyligen reda på att jag har järnbrist. Det är varken någonting som jag går omkring och funderar särskilt mycket på sedan beskedet. Det

Läs inlägg »