Admin

Efter mitt förra inlägg om stambyte i Stockholm har jag fått mängder av frågor av er läsare. Det är många som har hört av sig och känt sig oroliga inför hur de ska klara av projektet. Jag förstår denna oro. Stambyte i Stockholm är ett stort projekt, och det kommer att ta tid. Jag ska därför göra mitt bästa för att svara på lite funderingar som har dykt upp senaste veckan. Först ska jag dock tillåta mig att ge lite bakgrund för de som inte läst mig förut. Jag har varit verksam inom stambyte i Stockholm under många herrans år. De första 20 åren arbetade jag med det faktiska utförandet. Sedan startade jag egen firma om var sällan med på själva projekten. Jag antog i allt större utsträckning en projektledarroll, vilket jag än idag sysslar med. En stor del av min tid går nu åt till att utbilda andra inom stambyte i Stockholm. Jag reser mycket i mitt jobb och håller utbildningar för diverse olika byggrelaterade bolag runt om i landet. Det är kul och omväxlande, och jag är väldigt nöjd med situationen så som den ser ut. Men nog om mig! ”Hur fixar jag stambytet i Stockholm utan att bli tokig?” Så löd en fråga som kom in, och jag kan lugna både denna person och er andra med att tokighet inte är en påföljd man ser. Det kommer att vara kämpigt med ni kommer inte att tappa förståndet. Med det sagt tänkte jag komma med några väl valda tips. Flytta temporärt Jag förstår att denna möjlighet inte finns för alla. Om du däremot har möjlighet att byta boende under ditt stambyte i Stockholm – Gör det! Det finns gott om boenden som hyrs ut under kortare perioder. Kanske kan du flytta hem till någon familjemedlem eller vän en kortare period? Stambyte i Stockholm är ett omfattande arbete och det kommer att vara påfrestande att bo i bostaden under hela perioden. Se till att ha tillgång till dina bekvämligheter på annat sätt Mycket av det du kan göra annars kommer du kunna fortsätta att göra under stambyte i Stockholm. Du kommer att kunna ligga i sängen och titta på datorn, eller (högst sannolikt) sitta i vardagsrummet och läsa. Vad som däremot blir svårt vid stambyte i Stockholm är sådant som tvätt, dusch och toalettbesök. Hitta därför snabbt en alternativ lösning som gör att du kan få in rutiner även på dessa områden. Kanske finns ett gemensamhetsutrymme i fastigheten där man kan duscha och gå på toaletten? När din fastighet i Stockholm ska genomgå stambyte sätts ofta lösningar för de boende upp. Det lättaste sättet att undersöka detta är förstås att kontakta din fastighetsägare direkt! Jag hoppas att ni tycker att denna korta info om stambyte i Stockholm var behjälplig! Nästa vecka kommer svar på fler frågor som ni har skickat in.

Jag bor i en liten ort i de allra djupaste delarna av Västergötland. Det bor ungefär 6000 människor i samhället, och alla som bor här har berg och skog på ena sidan, och tågräls på andra sidan. Rälsen går att korsa på två platser: Genom en viadukt respektive en vanlig järnvägsövergång för bilar. Nyligen blev alla 6000 invånare i vårt lilla samhälle av misstag fångade mellan järnvägen och sjön/berget. Orsaken var att man valde att påbörja markarbeten på båda platserna utan att först säkerställa att åtminstone en av vägarna ut ur byn var bruklig. Jag vet hur krångligt det kan vara med tillstånd, ansvar och kommunikation när det gäller markarbeten. I flera år arbetade jag på Sweco, och under de åren fick jag lära mig vilken byråkrati som råder i Sverige. Privata företag, parkförvaltning, kommun, Vägverket – Ja, alla har sin enskilda roll i arbetet, men samarbeten lyser med sin frånvaro. Hur som helst. Markarbetet vid järnvägsövergången var planerat sedan länge. Kommunen hade varit snälla nog att dela ut informationsblad till alla boende om att alla hädanefter fick lov att åka under järnvägen snarare än över den. Detta gick alldeles utmärkt. Ja, i alla fall i några dagar. Natten mellan fredag och lördag för några helger sedan föll den värsta regnskur som jag någonsin har sett från himlen. Det var bokstavligt talat som om någon satt på kranen. Vi funderade över hur det skulle gå med markarbeten vid järnvägsövergången. Kunde det verkligen stå pall för sådana mängder? Efter mer än 24 timmars ihållande regn blev det uppehåll och folk kröp ut ur sina gömmor. Jag gick på promenad med en väldigt kissnödig hund och fick då se en total trafikstockning. En stockning som såg ut som om den hörde hemma i Stockholm eller någon annan stor stad. Den såg inte ut att höra hemma i vår lilla ort i alla fall. Det såg ut som om alla bilar som stod stilla var på väg mot viadukten. Jag gick dit, och väl där framme fick jag se vad som hade hänt. Den lilla tunneln under järnvägen var fylld med vatten. Säkert en meter djupt. Bilarna började sakteliga samarbeta för att kunna vända och åka åt andra hållet. Men var skulle de ta vägen? Markarbetet som pågick vid övergången var ju fortfarande igång. Vattnet försvann inte på ett par dagar. Och i ett nytt informationsbrev fick vi veta att hela asfaltsbeläggningen vid viadukten hade spruckit och förstörts av allt regn. Vi var fast i vårt lilla samhälle i 3 dagar innan man kunde fixa en temporär lösning genom vilken alla boende kunde ta sig ut i världen igen.