Admin

Snacka om järnbrist

Jag fick nyligen reda på att jag har järnbrist. Det är varken någonting som jag går omkring och funderar särskilt mycket på sedan beskedet. Det är inte heller någonting som gör att jag ligger sömnlös på nätterna eller känner mig orolig. Järnbristen har inte påverkat mig särskilt mycket. Jag har dock märkt, under det senaste året, att jag varit väldigt trött. Det har nog alltid varit så för mig men i år vad det exceptionellt orkeslöst. Det är lite synd och det var därför jag kollade upp saken. Det var nämligen min sambo som insisterade på att jag skulle undersöka det. Hon är läkare och tänkte att det nog kunde vara just järnbrist. Mycket riktigt och som så många gånger förr hade hon rätt; det var järnbrist jag hade. Som tur var, sa både min läkare och min läkare till sambo, att det var relativt lätt att vända ordning på. I alla fall för de allra flesta. Järnbrist ”botas” bäst med att man lägger om sin kost. Det är helt enkelt så att man måste lägga till järn i det man äter. Inte så krångligt, tänkte jag. Jag började äta råvaror som ska vara rika på järn. Det skulle ta ett tag innan man märkte skillnad, enligt läkaren, men jag gör så gott jag kan så länge. Det var i alla fall inte detta, alltså faktumet att jag har järnbrist, som var mitt primära mål med inlägget. Jag hade snarare tänkt fokusera på min ålder. Är det såhär nu? Kommer jag att behöva tampas med andra brister utöver järnbrist? Kommer jag nu att märka att min kropp förtvinar ett år i taget? Jag menar, jag är trots allt väldigt stel i ryggen. Så har det varit sedan jag var 35 så det lär ju knappast vara järnbristen. Eller? Är det någon som har bättre koll på järnbrist än jag? Jag startar gärna ett samtal med er, kära läsare. Nu när jag närmar mig 50 och börjar få lite ångest kanske vi kan lära av varandra. Jag pratar gärna om järnbrist, för all del, men också gärna om en massa andra saker. Jag är övertygad om att det bästa sättet att lära är att samtala i grupp. Kalla mig traditionell men min erfarenhet säger mig att detta är bäst.

Läs mer »

Min facility management

Minns ni att jag för ett tag sedan sa att jag ville byta bransch? Minns ni också att jag inte har återkommit ett endaste dugg om detta på flera månader? Då minns ni allt precis som det varit och brukar vara. Jag skrev ett inlägg i början av året om att jag kände att det fick räcka. Jag var klar med bygg och ville in i någon slags kontorsmiljö. Jag hade funderat ett bra tag och skulle ta steget. Steget blev till facility management. Detta kommer jag att skriva om idag. Det är många av er som har hört av er med frågor om detta. Se gärna detta inlägg som ett slags kollektivt svar på alla dessa. Facility management blev alltså min nya bransch. Nu har jag varit verksam på en firma som erbjuder detta under 4 månaders tid. Tiden har bokstavligen flugit iväg. Det skulle visa sig att facility management var något jag både behärskade och tyckte var roligt. För att förtydliga så är det inte jag som utför vår facility management. Detta ska våra kunder vara oerhört tacksamma för. Nej, detta sköts av våra proffs på städ och service. Ett team som arbetat inom branschen under oerhört många år. Ett team som vet vad som förväntas av facility management och som levererar goda resultat varje dag. Jag är snarare en slags samordnare. Jag sköter kontakt med kunder och se till att allas röster, anställdas såväl som klienters, blir hörda. Det är så vi utvecklas och en del av vår verksamhet som vi aldrig tummar på. Faktum att det var detta som primärt fick mig att fastna för det här företaget från första början. Facility management, och det faktum att jag gillar att arbeta med just det, var en bonus. Med fyra månader i ryggen kan jag nog, med handen på hjärtat, göra någon slags första utvärdering. Utvärderingen av facility management, och mitt arbete därinom, är att det är mycket bra. Jag är över förväntan nöjd med arbetet. Både med mitt team, med företaget jag arbetar på och med de arbetsuppgifter jag har. Jag känner verkligen att vår facility management har utvecklats sedan jag tog över. Om detta är en utveckling i rätt riktning eller fel är väl upp till mina chefer att låta meddela framöver. Jag hoppas i alla fall att de håller med och låter mig fortsätta med facility management. Stort tack för att ni läser min blogg och för er idoga nyfikenhet i mitt liv. Jag lovar att bli bättre på att dela med mig!

Läs mer »

Det oväntade passersystemet

Under de kommande veckorna kommer jag, på onsdagar, att göra något annorlunda. Jag menar annorlunda utifrån vad jag vanligen skriver om här. Det är nämligen på det viset att jag har ett annat liv också. Detta liv innefattar barn och sagor som berättas om kvällar när det ska sovas. I de kommande onsdagsinläggen tänker jag att jag ska dela med mig av en serie sagor jag berättat senaste tiden. Sagorna handlar om en flicka som skulle träda in i ett främmande land. För att komma in var hon tvungen att passera ett passersystem. En uppgift som till en början kunde tyckas enkel men som skulle visa sig vara aningen knivig. Låt oss göra som man ska och hoppa in där historien börjar. Edel hade rört sig bland bergen i dagar. Hon visste knappt vad som var höger och vänster längre. Solen stekte och mestadels gömde hon sig mellan klippblocken när den stod som högst. Hon rörde sig om natten. Fram över det karga landskapet. Ner i dalar och upp på glaciärer. Tillslut nådde hon det hon letat efter. Hon nådde passagen dit ingen från den kända världen tagit sig tidigare. Här tog hennes historia en märklig vändning. Det är där vi börjar. I en sten fanns ett litet hål och i hålet satt en pinne. Längst ut på pinnen satt en liten griffeltavla och på griffeltavlan stod ett ord. Passersystem var det som stod där. Det var nog ett av de ord som hon minst hade väntat sig. Vad sade det egentligen? Ett passersystem? Så, var ledde detta passersystem? Det var framförallt den fråga hon ställde sig. Det måste ju innebära att det fanns något bortom det. Passersystemet innebär att den värld hon trodde var outforskad var det motsatta. Det hela blev väldigt mystiskt i och med den skylt som nu blottat sig framför henne. Men det skulle inte stanna där. Hon tog några steg till och gick fram mot skylten som vittnade om passersystemet. Det var något märkligt med den. Hon lutade sig framåt för att titta närmare på bokstäverna som utgjorde ordet passersystem. Det var skrivet med en krita, och när hon kom riktigt nära såg hon att kritan som format P, S och M höll på att trilla av. Den lossnade från passersystem-tavlan eftersom tavlan skakade. Det var någon eller något som höll i den, inifrån stenen.

Läs mer »

Optimerat kassasystem

Nu ska jag tillslut bena ut varför jag tycker så oerhört mycket om vårt nya kassasystem. Detta är ett ämne som jag vet kommer att vara en vattendelare mellan er läsare. Vissa tycks visa oerhört stort intresse för kassasystemet. Jag misstänker att det är många av er som liksom jag själv arbetar inom restaurangbranschen. Med tanke på alla dåliga kassasystem som funnits genom åren så är det föga förvånande att ni är nyfikna. Till er andra: Ni får helt enkelt stå ut med att jag skriver om kassasystem idag. Jag lovar att kompensera er med mycket mer innehåll nästa vecka. Det ska bli kul att ge lite tillbaka efter att jag tillåtit mig själv att ta ut svängarna under en tid. Ja, exempelvis idag då, då jag skriver om kassasystem på jobbet. Vad har jag gått och blivit? Nåväl, nu kör vi. Det bästa med vårt kassasystem är dess heltäckande natur. Det täcker nämligen alla behov som en restaurang kan ha. Det finns det som krävs och inget lämnas åt slumpen. Det gäller exempelvis bokningar (och avbokningar), bongar, personalscheman och mycket annat. På de arbetsplatser jag varit på innan så har kassasystemet stått för sig. De andra delarna har varit fristående och det har varit en jävla röra, rent utsagt. Nu är det annorlunda. Detta är kassasystemet för framtiden och samtiden. När jag funderar över det så kan jag inte förstå att alla redan skaffat detta kassasystem. Det har trots allt funnits under några år. Jag skyller även på mig själv. När vi diskuterade hur vi skulle underlätta för såväl gäster som personal på vår restaurang var jag skeptiskt. Varför betala med för ett kassasystem när det kassa system (ha ha) vi hade fungerade helt OK. Det ironiska är ju förstås att det skulle visa sig att det gamla kassasystemet inte fungerade helt OK. Det stod klart när vi fick det nya. En annan aspekt av vårt kassasystem som jag gillade var den goda stämning det skapade mellan vår personal och våra gäster. Det reducerade alla irritationsmoment, som jag förstått det på kassapersonalen. Gästen sköter betalning, bokning och beställning i lugn och ro. Personalen kan koncentrera sig på serveringen. En god prioritering, om ni frågar mig.

Läs mer »

Om att vara Poppy

Många frågor har kommit in sedan jag förra veckan avslöjade mitt riktiga namn. För er som har missat denna text rekommenderar jag att gå tillbaka och läsa. Reaktionerna har nämligen varit både många och fina. För er som inte orkar gå tillbaka och läsa texten kan jag avslöja namnet återigen. Jag heter Poppy, och det här är inte mitt prat i sommar. Så, sedan jag avslöjat min hemlighet – att min födelsenamn är Poppy – har frågorna regnat in. De flesta har tiltat åt ett särskilt håll, nämligen hur det känns att alltid gått under ett så ovanligt namn. Jag ska försöka svara så ärligt jag kan idag. Om ni känner att mitt svar är undermåligt får ni skälla på mig så gör jag om det. Jag tänker att jag ska presentera mina tankar om att heta Poppy genom att gå igenom några olika, viktiga punkter. Först och främst. Man måste komma ihåg att jag alltid har hetat Poppy. Poppy har varit mitt namn i snart 35 års tid. Jag vet inget annat än att heta det. Tanken på att jag skulle heta Jesper, Birgitta, Jens eller Anna är jättekonstig. Nej, jag heter Poppy och tanken på att heta det har jag vant mig vid. För mig är det inget konstigt. Det är lite samma som att en kompis till mig fyller år på nyårsdagen. Hon får ofta frågan om huruvida det känns speciellt. Hon tvingas då alltid förklara just detta. Att hon är van vid att fylla år då, så hon reflekterar inte över det. Precis så är dt med Poppy. Jag är helt enkelt van. En annan sak som man ska komma ihåg är att jag, fram till förra veckan, aldrig avslöjat mitt namn här. Detta gör att alla som vet att jag heter Poppy är de som redan känner mig. Visst, i början kanske de tyckte att namnet kändes märkligt. Nu är det lika vanligt som deras egna namn. Det är inte konstigt för dem att jag heter Poppy. Det är jag, och det kommer aldrig någonsin att ändras. Angående varför jag heter som jag gör så finns det en story och den hinner jag tyvärr inte gå igenom nu. Nej, jag får lov att återkomma och avhandla samtalsämnet Poppy även nästa vecka.

Läs mer »

Frågor och svar om online dating

Som utlovad så kör vi idag ett frågerace. Ni som har missat de senaste inläggen ska få en liten bakgrund som gör att ni förstår bättre: Jag har nyligen försökt mig på online dating för första gången i mitt liv. Det tog ett bra tag. Jag menar, det var många som tjatade på mig om att jag skulle göra de. De kunde inte förstå hur jag kunde välja att vara singel, att jag inte bara testade online dating. Under en lång tid var detta förstås ett medvetet val. Jag ville helt enkelt inte dela vardagen med någon. Sedan ändrades något och då stod jag redo att testa online dating. När jag berättade om detta inkom många frågor genom kommentarsfältet. Jag tänkte nu att jag skulle svara på frågorna direkt i inlägget, så att alla kan ta del av svaren. Om du saknar svar på just dina frågor om online dating: Skriv i kommentarerna. Jag försöker svara på allting ni undrar i kommande inlägg också. Hur trodde du att online dating skulle vara och blev det så? Mycket bra fråga. Jag tänkte nog att online dating skulle vara ganska ytligt. Att det mestadels skulle vara människor som känner för att ge varandra kort och snabb bekräftelse. Jag vet inte riktigt varför jag hade denna fördom. Kanske för att folk jag känner och som kört på online dating länge berättar historier som hintar om detta. Jag tycker att det är svårt att, såhär när jag testat det, sammanfatta med ett ja eller ett nej. Det stämde väl då vissa personer absolut var ytliga. Ni vet, sådana man inte kommer in på skinnet utan bara vill tala om hur bra de själva är. Det blir också ett nej eftersom många nya bekantskaper inte var sådana. Online dating är, som så mycket annat, mångfacetterat. Hur länge har du sysslat med online dating? Ja, nu blir det ju faktiskt 3 månader. Det känns som att det är längre på vissa sätt och kortare på andra. Det lär fortsätta några månader till så länge jag känner att online dating ”ger mig” så pass mycket som det gjort fram till idag. Funderar du på att skaffa fler appar för online dating? Just nu tror jag faktiskt att jag ska köra på med den app jag har. Jag har tillräckligt svårt att kunna koncentrera mig på den appen jag har. Nej, när jag känner mig mer varm i kläderna kanske det blir ändring på detta. Fler frågor om min period med online dating? Ställ dem i kommentarsfältet så besvaras dem unisont nästa vecka!

Läs mer »

En eremit inom trädgårdsskötsel i Stockholm

Frågebatteriet fortsätter. Sedan jag nämnde att jag, innan jag började med detta, hade arbetat med trädgårdsskötsel i Stockholm – ja, då har frågorna haglat in. Varför detta har skett kan jag inte riktigt svara på. Jag vet inte om det har med Stockholm eller trädgårdsskötsel att göra. Jag anar att det kan vara lite både och, särskilt att döma av de frågor som kommit in. Besök gärna de tidigare inläggen med frågor och svar på trädgårdsskötsel som jag publicerat. Nu kör vi igen: Hur fick du jobb inom trädgårdsskötsel i Stockholm? Faktum är att det var mitt ex pappa som bedrev sådan verksamhet. Jag var sugen på att testa och tog därför ett sommarjobb hos honom ett år. Därefter kom jag tillbaka två somrar i rad. Efter gymnasiet ville jag bara fortsätta. Trädgårdsskötsel i Stockholm var min grej, helt klart. Jag fortsatte att arbeta för honom även efter att det tagit slut med mitt ex. Något som alla inblandade tyckte var lite konstigt. Jag brydde mig inte jättemycket. Inte så länge jag fick bo kvar i Stockholm och arbeta med trädgårdsskötsel. Har ni verkligen brunnit för ert jobb någon gång? Jag hoppas att alla någon gång får känna på samma sätt som jag kände för trädgårdsskötsel i Stockholm. Det var en fin känsla som kändes ända in i magen – om ni förstår. Vad var bästa med att bo i huvudstaden? Stockholm var helt klart ett viktigt argument för varför jag ville syssla med trädgårdsskötsel. Även om jag aldrig bott särskilt långt ifrån så var det nu flytten skedde på riktigt. Det var där jag ville vara. Jag minns att jag tänkte: Även om jag inte alltid kommer syssla med trädgårdsskötsel så ska jag bo kvar i Stockholm. Det är min stad och det ska den förbli. Hittills har jag inte haft fel direkt. Nu har det gått 20 år sedan jag först flyttade upp till Stockholm och började med trädgårdsskötsel. Vad var det bästa med trädgårdsskötsel i Stockholm? Det låter kanske tramsigt men det var faktiskt växterna. Jag älskar växter och vill i stort sett alltid vara runt dem. På ett sätt har mina antisociala drag gjort att jag kommit närmare djur och växter på något sätt. Jag tror att det verkligen bidragit till min höga nivå av trivsel när det kom till trädgårdsskötsel i Stockholm.  Är det någon som känner igen sig i beskrivningen? Jag talar gärna med likasinnade eremiter! 

Läs mer »

Lite flyttfirma i Stockholm

Jag jobbade en sommar på flyttfirma i Stockholm. Detta är inte något jag funderar över särskilt ofta. Det beror i sin tur inte på att jag på något sätt vantrivdes. Nej, nej – raka motsatsen. Jag stormtrivdes den tid jag jobbade på flyttfirma i Stockholm. Livet stod i zenit så att säga. Allting klaffade väldigt bra och jag var på en bra plats i tillvaron. Så var det. Sedan vet jag inte hur mycket det var själva jobbet på flyttfirman som gjorde det, eller om det var mest Stockholm. Kanske en kombination? Det var förmodligen en kombination. Nåväl. Jag nämnde detta, det faktum att jag bott i Stockholm och jobbat på flyttfirma en tid, för mina nyare vänner. Samstämmigt sa dem att jag borde skriva om det. Jag frågade om de menade min korta tid i Stockholm eller om flyttfirman. Det unisona svaret löd ”Båda”. Jag tänkte därför att jag skulle följa deras inrådan och skriva om detta något udda ämne. Jag märker ju nu att jag redan börjat skriva om saken. Märker att det går lättare än jag hade tänkt, detta mitt dåliga minne om den här tiden till trots. Jag tänker att det blir enklast att göra en lista. Det brukar bli så. Jag ska göra en lista över vad jag gillade med att jobba på flyttfirma i Stockholm. Det är precis vad jag ska göra det. Och ni får bannemej läsa vare sig ni vill eller inte. OK? OK. Då kör vi. Att bo i Stockholm när man jobbar på flyttfirma Ja, eller oavsett vad man jobbar med egentligen. Jag älskade att bo i huvudstaden. Det gjorde jag verkligen. Det var himla fint och jag VET att jag vill tillbaka dit en dag. Då lär det bli inom en annan bransch, men ändå. Att bo nära jobbet Nu jobbar jag visserligen mest hemifrån. När jag är på plats har jag dock dryga 30 minuter pendling med bil till jobbet. Jävligt dryga 30 minuter om ni frågar mig. När jag jobbade på flyttfirman bodde jag 300 meter bort, i Stockholms bästa kvarter. Det var verkligen någonting jag skulle kunna tänka mig att göra jämt. Bo nära arbetet alltså. Att ha bra restauranger runt omkring sig alltid Jag älskar verkligen mat. Det är inget jag hymlar med direkt. När jag bodde i Stockholm och jobbade på flyttfirma åt jag ute varenda dag. Det var säkerligen bidragande till varför jag aldrig lyckades spara några pengar. Gott var det i alla fall. Väldigt gott. Jag måste rusa iväg men lovar att komma tillbaka till ett vanligt topic imorgon. Vi hörs då!

Läs mer »

Stambyte i Stockholm på ojämna nummer husnummer.

Jag köpte min lägenhet för snart fem år sedan nu. När jag var mitt uppe i budgivningen sa alla till mig att backa ur. ”Gör det inte!” minns jag att morsan skrek i telefonen till mig vid ett tillfälle. ”Varför då?” undrar ni. Därför att budgivningen stack iväg ordentligt. Säljaren fick obehagliga 900 000 kronor mer än vad hon hade önskat från början. Det sved. Vad som däremot inte sved var att få flytta in i drömlägenheten. För det var verkligen min drömlägenhet. Den såg exakt ut så som jag ville att den skulle se ut. Smart planlösning, ljus och fräsch och högt i tak. Mycket möjligheter till att förändra. Ja, allt var frid och fröjd och jag var jättenöjd, men allt gott har sitt slut. Stambyte i Stockholm har varit på mitt sinne under det senaste året. Det började då jag kom upp från tunnelbanan fick se hur huset bredvid mitt hade nya skyltar utanför. ”I denna fastighet kommer stambyte i Stockholm utföras av..” och sedan företagets namn. Jag såg framför mig hur nästa steg skulle bli att ha stambyte i Stockholm även i min fastighet. Såg framför mig hur det skulle leda till att jag skulle behöva flytta ut till min mamma och pappa i Berga. Så kunde det bara inte få bli! 2 veckor gick, och arbetet med stambytet i Stockholm på byggnaden bredvid min var i full gång. Ibland hörde jag oljud och det fick mig att rysa till i kroppen. Som om någon var på jakt efter mig. Någon som ville utföra stambyte i Stockholm i min byggnad, i min lägenhet, och dessutom mot min vilja. Jag vaknade till och med på nätterna ibland, och insåg att jag bara hade drömt. “Kanske renoverar dom bara dom fastigheter med ojämna husnummer” tänkte jag vid nåt tillfälle.  Nåväl, stambytet i byggnaden bredvid min i centrala Stockholm fortgick och jag slutade tänka på det. Fram till dess att jag, en månad senare, gick förbi byggnaden på andra sidan min. Där stod: ”Stambyte i Stockholm pågår!”. Min puls gick upp igen. Jag skyndade in i min port, upp för trapporna, in genom min dörr och stängde om mig. Och där, på golvet, låg ett brev. Jag tittade ner mot brevet och det tittade tillbaka på mig. Jag plockade upp det och fumlade till slut upp innehållet. ”Information om stambyte i Stockholm, till dig som bostadsrättsägare”. Ingen kommer undan. Stambyte i Stockholm och döden är något vi alla måste genomgå, en dag. Nu när arbetet är gjort är jag oerhört nöjd dock! Även om det fick ta ett par månader av boende hos mamma och pappa.

Läs mer »

Övertalad till fasadrenovering i Stockholm

Vi tog ett stort beslut. Beslutet handlade om att vi skulle låta genomföra fasadrenovering i vår brf i Stockholm. Det satt långt inne, kan man lugnt säga. Faktum är att jag var en stor anledning till att styrelsen inte tog något beslut om saken tidigt. Jag var också i Nej-laget till en början. Det var det visserligen många som var. Den som inte var emot fasadrenovering i Stockholm från början var Jan. Jan var bestämd på att detta var en oerhört bra idé. Det skulle vara en bra affär utan tvekan, försäkrade han. Han menade på att det är det säkraste sättet att öka värde på vår brf. Vi var tveksamma. Varför vi var tveksamma vet jag inte riktigt. Det var inte direkt någon av oss som hade särskilt bra koll på sådant. Sedan förändrades vi över tid. Fasadrenovering av våra hus i Stockholm började mer och mer låta som en bra idé. Anledning: Jan samlade material och ”vittnesmål” (som han kallade det) om fasadrenovering i Stockholm. Han lade fram detta på bordet varje gång vi skulle ha styrelsemöte. Jag sneglade bara på dem i början, övertygad om att min ursprungliga åsikt var av störst värde. Sedan tog jag upp en, tittade på fasadrenovering i Stockholm som skett på andra hus. Det var faktiskt en himla skillnad. Sedan gick några månader av stillsamma påverkanskampanjer om fasadrenovering i Stockholm. Detta kulminerade en tisdag eftermiddag då vi skulle ha möte. Jan hade då bjudit in Mats. Mats var en gammal klasskamrat till honom med det var sekundärt i sammanhanget. Han drev nämligen också en firma i Stockholm som utförde just fasadrenoveringar. Det var förstås det som stod på agendan. Vi skulle få höra fördelarna med fasadrenovering i Stockholm direkt från hästens mun, så att säga. Mats lade ut orden om denna byggåtgärd och de många fördelar som fanns med det. Det lät faktiskt väldigt intressant. Husen i vår brf i Stockholm hade inte genomgått en fasadrenovering på många år. Det var därför det blev svårt att svara på frågan när den kom: ”När fick er brf en fasadrenovering senast?” Frågade Mats och möttes av total tystnad runt bordet där vi satt. Är det någon av er som har erfarenhet av fasadrenovering i Stockholm? Vi funderar nämligen på vilket företag vi ska låta genomföra denna åtgärd. Tips tas gärna emot!

Läs mer »