Killen som arbetade med mattläggning i Stockholm

Gudarna ska veta att jag har varit singel länge vid det här laget. Det vet de säkerligen också. Jag har aldrig varit särskilt blyg och jag räds inte att prata om mitt privatliv. Eftersom jag valt att blogga kan jag ju inte direkt bortse från att det kräver inskränkningar på min privatperson. Så är det, så har det alltid varit och så kommer det sannolikt att förbli.

Nåväl, tillbaka till mitt eviga singelliv. Jag börjar bli lite trött på att vara singel. Samtidigt börjar jag bli nästan ännu mer trött på att gå på misslyckade dejter. Jag har nu varit i dejtingsvängen i över ett års tid. Under denna tid har jag nu kommit fram till vem jag tyckte bäst om. Jag tyckte väldigt mycket om han som jag härmed kommer kalla för ”killen som sysslade med mattläggning i Stockholm”. Det var inte så mycket det faktum att han bodde i Stockholm eller att han jobbade med mattläggning som gjorde det. Detta har jag kommit fram till efter noga funderande. För att förklara vad jag menar ska jag nu lista vad jag uppskattade särskilt mycket.

Självsäkerhet

Kanske dras självsäkra personer till andra likasinnade? Jag upplevde att han, han med mattläggning i Stockholm som yrke, var som jag. Han pratade på ett sätt som gjorde det uppenbart att han var säker. Säker på det han sa och säker på hur han rörde sig. Säker på vad han gjorde, alltså mattläggning i Stockholm och fotboll (vilket han spelade i div. 3).

Annorlunda livsstil

Alla som har varit på dejtingscenen i Stockholm vet att mattläggning inte tillhör de vanligare yrkesgrupperna. Nej, här arbetar nästan varannan person med PR. Alla verkar ha pluggat på Berghs, de flesta har en titel på engelska och ingen arbetar med händerna. Det var uppfriskande att träffa killens om jobbade med mattläggning i Stockholm därför. Det piggade upp!

Smak

Under vår första av de två dejterna visade sig att vi hade nästan skrämmande lik smak. Han älskade samma filmer som jag. När vi skulle välja vad vi skulle dricka hyllade vi samma drycker. Det visade sig till och med att han höll på AIK, vilket hela min släkt gör. Om det hade blivit något med honom hade detta varit ett kriterium. Inte från mig, men från min pappa och hans bröder.

Så, där var han – Killen i Stockholm som alltså ägnade sitt liv åt mattläggning. Hur tycker ni att det låter? Borde jag ta kontakt igen?