Jag arbetar med transport i Stockholm. Detta vet vissa av er men jag skulle tro att de allra flesta inte hört detta förut. Varför bestämmer jag mig för att göra det just idag då? Att berätta om transport i Stockholm, om min karriär inom det. Jo, därför att jag nu varit verksam i 15 års tid. På något sätt känner jag att jag måste beröra detta faktum. Av respekt för den långa tid som jag faktiskt har arbetat med detta. Trots att denna blogg inte på något sätt handlar om transport i Stockholm i vanliga fall. Vi börjar från början. Jag började arbeta med transport i Stockholm under en period då det fanns galet lite jobb. Jag hade tur som ändå bara var arbetslös i några månader. Det fanns de kompisar som var borta från arbetsmarknaden i 2 års tid. Det kan inte ha varit roligt. Chansen att få jobba i Stockholm med transport dök upp genom min morbror. Han driver en firma där uppe och min mamma kontaktade honom

Vi fortsatte åka mot arbetet. Det kändes nervöst. Jag menar, det var trots allt första dagen på jobbet. Första gången jag skulle arbeta med fasadrenovering i Stockholm. Det stoppar inte där, förresten. Det var en av få gånger jag ens varit i Stockholm och definitivt första gången jag skulle jobba med fasadrenovering någonstans. Ett helt nytt jobb. Ett helt nytt scenario. Klart man var nervös, eller hur? Vi hade tagit oss ner till tunnelbanan och Jessica pratade om andra saker. Jag lyssnade med ungefär 40% av min kapacitet. Resten gick åt på att reflektera och smälta att jag nu var i Stockholm och skulle jobba med fasadrenovering. Hur sjutton kom jag dit? Jag var tvungen att bearbetade hur det hela hade gått till. Hur gick jag från att vara en arbetslös person utan utbildning och erfarenhet i Strängnäs till detta? Hur fick jag jobb inom fasadrenovering i Stockholm? Faktum är att jag, där och då, nästan inte kunde komma på. Sedan landade det hos mig. Det var en gång under

Processen var relativt smärtfri. Många har frågorna varit sedan jag berättade om vårt plankbord, och bygget av detsamma, för ett par veckor sedan. Tydligen är det många som funderar på att göra detsamma nu, och det gläder mig verkligen. Det var himla roligt och ett plankbord är bland det finaste som finns, om ni frågar mig. Så, jag tänker idag att jag ska berätta om hur tankarna gick och varför vi bestämde oss. Precis som i så många andra fall började det med ett korn av inspiration. Vi hade varit på en gemensam kräftskiva hos några vänner. Den hölls i en loge och i logen fanns ett plankbord. Ett stort, mörkt, väldigt rymligt plankbord i ek. Jag tappade hakan när jag fick syn på det. Man ska förstås lägga till att det också var presentationen av festen. De hade inte direkt sparat på krutet när det gällde dekorationer, och inte heller mat. Plankbordet var bidragande till helhetsupplevelsen och det höjde hela festen, anser jag. Vi satt säkert 20 personer runt

Jag fick nyligen reda på att jag har järnbrist. Det är varken någonting som jag går omkring och funderar särskilt mycket på sedan beskedet. Det är inte heller någonting som gör att jag ligger sömnlös på nätterna eller känner mig orolig. Järnbristen har inte påverkat mig särskilt mycket. Jag har dock märkt, under det senaste året, att jag varit väldigt trött. Det har nog alltid varit så för mig men i år vad det exceptionellt orkeslöst. Det är lite synd och det var därför jag kollade upp saken. Det var nämligen min sambo som insisterade på att jag skulle undersöka det. Hon är läkare och tänkte att det nog kunde vara just järnbrist. Mycket riktigt och som så många gånger förr hade hon rätt; det var järnbrist jag hade. Som tur var, sa både min läkare och min läkare till sambo, att det var relativt lätt att vända ordning på. I alla fall för de allra flesta. Järnbrist ”botas” bäst med att man lägger om sin kost. Det är helt

Minns ni att jag för ett tag sedan sa att jag ville byta bransch? Minns ni också att jag inte har återkommit ett endaste dugg om detta på flera månader? Då minns ni allt precis som det varit och brukar vara. Jag skrev ett inlägg i början av året om att jag kände att det fick räcka. Jag var klar med bygg och ville in i någon slags kontorsmiljö. Jag hade funderat ett bra tag och skulle ta steget. Steget blev till facility management. Detta kommer jag att skriva om idag. Det är många av er som har hört av er med frågor om detta. Se gärna detta inlägg som ett slags kollektivt svar på alla dessa. Facility management blev alltså min nya bransch. Nu har jag varit verksam på en firma som erbjuder detta under 4 månaders tid. Tiden har bokstavligen flugit iväg. Det skulle visa sig att facility management var något jag både behärskade och tyckte var roligt. För att förtydliga så är det inte jag som utför

Under de kommande veckorna kommer jag, på onsdagar, att göra något annorlunda. Jag menar annorlunda utifrån vad jag vanligen skriver om här. Det är nämligen på det viset att jag har ett annat liv också. Detta liv innefattar barn och sagor som berättas om kvällar när det ska sovas. I de kommande onsdagsinläggen tänker jag att jag ska dela med mig av en serie sagor jag berättat senaste tiden. Sagorna handlar om en flicka som skulle träda in i ett främmande land. För att komma in var hon tvungen att passera ett passersystem. En uppgift som till en början kunde tyckas enkel men som skulle visa sig vara aningen knivig. Låt oss göra som man ska och hoppa in där historien börjar. Edel hade rört sig bland bergen i dagar. Hon visste knappt vad som var höger och vänster längre. Solen stekte och mestadels gömde hon sig mellan klippblocken när den stod som högst. Hon rörde sig om natten. Fram över det karga landskapet. Ner i dalar och upp på

Nu ska jag tillslut bena ut varför jag tycker så oerhört mycket om vårt nya kassasystem. Detta är ett ämne som jag vet kommer att vara en vattendelare mellan er läsare. Vissa tycks visa oerhört stort intresse för kassasystemet. Jag misstänker att det är många av er som liksom jag själv arbetar inom restaurangbranschen. Med tanke på alla dåliga kassasystem som funnits genom åren så är det föga förvånande att ni är nyfikna. Till er andra: Ni får helt enkelt stå ut med att jag skriver om kassasystem idag. Jag lovar att kompensera er med mycket mer innehåll nästa vecka. Det ska bli kul att ge lite tillbaka efter att jag tillåtit mig själv att ta ut svängarna under en tid. Ja, exempelvis idag då, då jag skriver om kassasystem på jobbet. Vad har jag gått och blivit? Nåväl, nu kör vi. Det bästa med vårt kassasystem är dess heltäckande natur. Det täcker nämligen alla behov som en restaurang kan ha. Det finns det som krävs och inget lämnas åt

Många frågor har kommit in sedan jag förra veckan avslöjade mitt riktiga namn. För er som har missat denna text rekommenderar jag att gå tillbaka och läsa. Reaktionerna har nämligen varit både många och fina. För er som inte orkar gå tillbaka och läsa texten kan jag avslöja namnet återigen. Jag heter Poppy, och det här är inte mitt prat i sommar. Så, sedan jag avslöjat min hemlighet – att min födelsenamn är Poppy – har frågorna regnat in. De flesta har tiltat åt ett särskilt håll, nämligen hur det känns att alltid gått under ett så ovanligt namn. Jag ska försöka svara så ärligt jag kan idag. Om ni känner att mitt svar är undermåligt får ni skälla på mig så gör jag om det. Jag tänker att jag ska presentera mina tankar om att heta Poppy genom att gå igenom några olika, viktiga punkter. Först och främst. Man måste komma ihåg att jag alltid har hetat Poppy. Poppy har varit mitt namn i snart 35 års tid. Jag

Som utlovad så kör vi idag ett frågerace. Ni som har missat de senaste inläggen ska få en liten bakgrund som gör att ni förstår bättre: Jag har nyligen försökt mig på online dating för första gången i mitt liv. Det tog ett bra tag. Jag menar, det var många som tjatade på mig om att jag skulle göra de. De kunde inte förstå hur jag kunde välja att vara singel, att jag inte bara testade online dating. Under en lång tid var detta förstås ett medvetet val. Jag ville helt enkelt inte dela vardagen med någon. Sedan ändrades något och då stod jag redo att testa online dating. När jag berättade om detta inkom många frågor genom kommentarsfältet. Jag tänkte nu att jag skulle svara på frågorna direkt i inlägget, så att alla kan ta del av svaren. Om du saknar svar på just dina frågor om online dating: Skriv i kommentarerna. Jag försöker svara på allting ni undrar i kommande inlägg också. Hur trodde du att online dating

Frågebatteriet fortsätter. Sedan jag nämnde att jag, innan jag började med detta, hade arbetat med trädgårdsskötsel i Stockholm – ja, då har frågorna haglat in. Varför detta har skett kan jag inte riktigt svara på. Jag vet inte om det har med Stockholm eller trädgårdsskötsel att göra. Jag anar att det kan vara lite både och, särskilt att döma av de frågor som kommit in. Besök gärna de tidigare inläggen med frågor och svar på trädgårdsskötsel som jag publicerat. Nu kör vi igen: Hur fick du jobb inom trädgårdsskötsel i Stockholm? Faktum är att det var mitt ex pappa som bedrev sådan verksamhet. Jag var sugen på att testa och tog därför ett sommarjobb hos honom ett år. Därefter kom jag tillbaka två somrar i rad. Efter gymnasiet ville jag bara fortsätta. Trädgårdsskötsel i Stockholm var min grej, helt klart. Jag fortsatte att arbeta för honom även efter att det tagit slut med mitt ex. Något som alla inblandade tyckte var lite konstigt. Jag brydde mig inte jättemycket. Inte så