Många frågor har kommit in sedan jag förra veckan avslöjade mitt riktiga namn. För er som har missat denna text rekommenderar jag att gå tillbaka och läsa. Reaktionerna har nämligen varit både många och fina. För er som inte orkar gå tillbaka och läsa texten kan jag avslöja namnet återigen. Jag heter Poppy, och det här är inte mitt prat i sommar. Så, sedan jag avslöjat min hemlighet – att min födelsenamn är Poppy – har frågorna regnat in. De flesta har tiltat åt ett särskilt håll, nämligen hur det känns att alltid gått under ett så ovanligt namn. Jag ska försöka svara så ärligt jag kan idag. Om ni känner att mitt svar är undermåligt får ni skälla på mig så gör jag om det. Jag tänker att jag ska presentera mina tankar om att heta Poppy genom att gå igenom några olika, viktiga punkter. Först och främst. Man måste komma ihåg att jag alltid har hetat Poppy. Poppy har varit mitt namn i snart 35 års tid. Jag

Som utlovad så kör vi idag ett frågerace. Ni som har missat de senaste inläggen ska få en liten bakgrund som gör att ni förstår bättre: Jag har nyligen försökt mig på online dating för första gången i mitt liv. Det tog ett bra tag. Jag menar, det var många som tjatade på mig om att jag skulle göra de. De kunde inte förstå hur jag kunde välja att vara singel, att jag inte bara testade online dating. Under en lång tid var detta förstås ett medvetet val. Jag ville helt enkelt inte dela vardagen med någon. Sedan ändrades något och då stod jag redo att testa online dating. När jag berättade om detta inkom många frågor genom kommentarsfältet. Jag tänkte nu att jag skulle svara på frågorna direkt i inlägget, så att alla kan ta del av svaren. Om du saknar svar på just dina frågor om online dating: Skriv i kommentarerna. Jag försöker svara på allting ni undrar i kommande inlägg också. Hur trodde du att online dating

Frågebatteriet fortsätter. Sedan jag nämnde att jag, innan jag började med detta, hade arbetat med trädgårdsskötsel i Stockholm – ja, då har frågorna haglat in. Varför detta har skett kan jag inte riktigt svara på. Jag vet inte om det har med Stockholm eller trädgårdsskötsel att göra. Jag anar att det kan vara lite både och, särskilt att döma av de frågor som kommit in. Besök gärna de tidigare inläggen med frågor och svar på trädgårdsskötsel som jag publicerat. Nu kör vi igen: Hur fick du jobb inom trädgårdsskötsel i Stockholm? Faktum är att det var mitt ex pappa som bedrev sådan verksamhet. Jag var sugen på att testa och tog därför ett sommarjobb hos honom ett år. Därefter kom jag tillbaka två somrar i rad. Efter gymnasiet ville jag bara fortsätta. Trädgårdsskötsel i Stockholm var min grej, helt klart. Jag fortsatte att arbeta för honom även efter att det tagit slut med mitt ex. Något som alla inblandade tyckte var lite konstigt. Jag brydde mig inte jättemycket. Inte så

Jag jobbade en sommar på flyttfirma i Stockholm. Detta är inte något jag funderar över särskilt ofta. Det beror i sin tur inte på att jag på något sätt vantrivdes. Nej, nej – raka motsatsen. Jag stormtrivdes den tid jag jobbade på flyttfirma i Stockholm. Livet stod i zenit så att säga. Allting klaffade väldigt bra och jag var på en bra plats i tillvaron. Så var det. Sedan vet jag inte hur mycket det var själva jobbet på flyttfirman som gjorde det, eller om det var mest Stockholm. Kanske en kombination? Det var förmodligen en kombination. Nåväl. Jag nämnde detta, det faktum att jag bott i Stockholm och jobbat på flyttfirma en tid, för mina nyare vänner. Samstämmigt sa dem att jag borde skriva om det. Jag frågade om de menade min korta tid i Stockholm eller om flyttfirman. Det unisona svaret löd ”Båda”. Jag tänkte därför att jag skulle följa deras inrådan och skriva om detta något udda ämne. Jag märker ju nu att jag redan börjat skriva

Jag köpte min lägenhet för snart fem år sedan nu. När jag var mitt uppe i budgivningen sa alla till mig att backa ur. ”Gör det inte!” minns jag att morsan skrek i telefonen till mig vid ett tillfälle. ”Varför då?” undrar ni. Därför att budgivningen stack iväg ordentligt. Säljaren fick obehagliga 900 000 kronor mer än vad hon hade önskat från början. Det sved. Vad som däremot inte sved var att få flytta in i drömlägenheten. För det var verkligen min drömlägenhet. Den såg exakt ut så som jag ville att den skulle se ut. Smart planlösning, ljus och fräsch och högt i tak. Mycket möjligheter till att förändra. Ja, allt var frid och fröjd och jag var jättenöjd, men allt gott har sitt slut. Stambyte i Stockholm har varit på mitt sinne under det senaste året. Det började då jag kom upp från tunnelbanan fick se hur huset bredvid mitt hade nya skyltar utanför. ”I denna fastighet kommer stambyte i Stockholm utföras av..” och sedan företagets namn. Jag

Vi tog ett stort beslut. Beslutet handlade om att vi skulle låta genomföra fasadrenovering i vår brf i Stockholm. Det satt långt inne, kan man lugnt säga. Faktum är att jag var en stor anledning till att styrelsen inte tog något beslut om saken tidigt. Jag var också i Nej-laget till en början. Det var det visserligen många som var. Den som inte var emot fasadrenovering i Stockholm från början var Jan. Jan var bestämd på att detta var en oerhört bra idé. Det skulle vara en bra affär utan tvekan, försäkrade han. Han menade på att det är det säkraste sättet att öka värde på vår brf. Vi var tveksamma. Varför vi var tveksamma vet jag inte riktigt. Det var inte direkt någon av oss som hade särskilt bra koll på sådant. Sedan förändrades vi över tid. Fasadrenovering av våra hus i Stockholm började mer och mer låta som en bra idé. Anledning: Jan samlade material och ”vittnesmål” (som han kallade det) om fasadrenovering i Stockholm. Han lade fram

Vi tar vid där jag lämnade er senast. För er som inte hängt med så handlar mina nuvarande inlägg uteslutande om berättande. Jag berättar en historia där ett världsligt ting – en iPhone 8 med skal på sig – har äntrat en magisk värd, ett sagornas rike. Häng med. Gläntan lystes upp av solen som strålade genom träden. Beroende på vartåt jag tittade, hur jag lutade mig och på vilket sätt trädkronorna svajade av vinden bländades jag. När en koncentrerad solstråle nådde mitt öga tittade jag ner igen. Jag tittade på iPhone 8 och dess skal. Den jag bar i min hand och som jag av någon outgrundlig anledning hade hittat liggandes i gläntan. Jag vände mig om utan att vara helt på det klara med varför. Det kändes rätt att göra det. Jag såg någon eller något närma sig, bara 12 meter bort. Jag greppade hårdare om skalet till den iPhone 8 jag höll i handen. Det var oklart varför men det kändes som att telefonen skulle spela en

Här kommer ett tips för dig som inte har råd med den mobil du egentligen vill ha. Säg att du vill ha en iphone 8, gör då såhär; du köper ett iphone 8 skal, gärna ett med mycket bling för att blända betraktaren från att titta allt för noga. Hittar du inte ett med tillräckligt bling kan du DIY ett blingskal från ett iphone 8 skal med mer propert utseende.  Sen behöver du förstås nåt att sätta ditt iphone 8 skal på, en telefon som du har råd med och inte har nåt emot att modifiera lite. Förslagsvis en som ryms i ett iphone 8 skal, om du vill göra det enkelt för dig själv och mer trovärdigt. Det blir aningen avslöjande om mobilen sticker ut en decimeter från ditt iphone 8 skal, då får du istället jobba på dina bedragarskills och ljuga ordentligt, vilket du kanske redan är bra på och gör plättlätt. I annat fall tänker jag att det är enklare att ta nånting som passar hyfsat i

För att visa att jag är en sann millennial så ska jag börja med en dubbel-negation: Det har inte direkt inte dykt upp frågor om ämnet jag skrev om i bloggen senast. För er som har hängt med på vad det har handlat om är detta säkert något förvånande. För er som inte har gjort det kommer här en snabbgenomgång för att kunna förstå detta inlägg: Jag gick på dejt. Dejten gicks på med en person som jobbade med slamsugning. Intressant, eller hur? Jag menar, hur ofta träffar man någon som arbetar med slamsugning egentligen? Det gör i alla fall jag väldigt sällan. Det kanske säger mer om mig och de kretsar jag umgås i än något annat visserligen. Jag fortsätter att skjuta mig själv i foten. Hur som helst så gick vi på middag, allt gick väldigt bra och det var trevligt och fint alltihop. Slamsugning blev ett återkommande ämne som vi talade om. Detta berodde mest på en sak: Mig. Jag var frågvis. Kände att jag ville passa

Jag bad om att få återkomma idag och här är jag nu. Det var många som tyckte att jag lämnade er på halster igår. Om detta tvista inga lärde för det var just vad som inträffade. Jag hade planerat att skriva vidare om min sommar inom markarbete i Stockholm – det var verkligen min plan från första skrivet ord – men livet kom emellan. Och när jag säger att livet kom emellan och hindrade mig från att skriva om markarbete i Stockholm. Då menar jag att jag hade en tid hos min barberare som jag inte ville missa. Vem fan vill betala 1100 kr för att få skriva lite mer om markarbeten i Stockholm? Ingen, mina vänner. Det vill ingen. Så, låt oss då återgå till temat markarbeten i Stockholm. När jag abrupt lämnade er igår så tänkte jag berätta om de olika projekt jag bidrog till. Det kanske är en stretch att säga att jag bidrog. Jag var i alla fall på plats fysiskt. På plats med mina nya